Nu börjar min projekttid lida mot sitt slut. Bloggen ska jag försöka hålla vid liv trots att den inte längre är ett måste, för den fungerar som en morot för mig till ett miljövänligare liv.
Under tidens gång har jag lärt mig mycket, många saker som jag inte har hunnit skriva om här, men det kommer förhoppningsvis i framtiden.
Jag tror att många likt mig måste ha klara mål om man ska lyckas minska sin klimatpåverkan. Målen kan se olika ut, vissa vill kasta sig rakt in i en ny livsstil och starta om från början medan andra vill ta det lugnare och göra en sak i taget.

För mig funkar det bäst att ta en sak i taget och sätta upp enstaka mål för då känns det inte lika jobbigt. Målen kan vara att äta närodlat 3 dagar i veckan, alltid ha med sig en tygpåse när man handlar, flyga mindre eller använda mindre ström.
Det kan kännas svårt i början men efter ett tag vänjer man sig och känner sig duktig över att man hållit det man lovar. Men visst det kan vara svårt, precis som alla som skaffar gymkort efter att valt "slanka beachen 2010 kroppen” som nyårslöfte så kan man tröttna efter ett tag. Därför finns det olika nätvärk där man kan sätta upp ett mål över hur mycket koldioxid du får släppa ut under det kommande året överskrider när man överskridit sitt mål får man böta en summa pengar till en valfri miljöorganisation.
Så känn dig inte handfallen över allt som måste göras utan se möjligheterna, för visst ibland kan det kännas ”vad gör det för skillnad om jag gör detta” men tänk då på hur många som har samma tankar som dig själv.

Ps. Vill du läsa mer om koldioxidransonering är David Jonstads bok ”Vår beskärda del” bra.
Författaren har öven en sida som han uppdaterar ständigt om just koldioxidransonering http://www.effektmagasin.se/koldioxidransonering